Känn att ja börja va på g igen nu när de gäller skolan! Den senaste veckan ha ja gjort allt ja ska utan protest, gjort saker ja legat efter i nästan 1 år, inte varit uppkäftig, inte stuckit från lektion, ja börjar skärpa mig nu pga att ja får mer stöd av skolan, bytt mentor, fått bra hjälp och speciellt att ja mår så sjukt mycke bättre nu än ja gjorde förr. Skolavslutning om 2 veckor och jag måste verkligen få bättre betyg så nu köööör vi! Iallafall, skolan gick bra idag, hade "vårsalong" vilket innebär att 9:orna gå på en catwalk med kläder dom gjort under åren på renfors, å Ida å hennes gäng hade även dansuppvisning där på scenen å, satan så grym dom är! Efter skolan va ja med Niki å sen gick vi till ug där de va så dött så vi for hem, vi sprang runt i huset å dansa å sjöng en timme typ å nu sitt ja själv i mitt rum å lyssna på musik... I min ensamhet... Tur ja ha världens sötaste Jocke å skriva med iallafall! Träningen i tisdags gick super bra! Eftersom Dohrian är halt ha ja ridit Lady dom senaste 2 veckorna och hon är verkligen super rolig å rida! Nä nu ska ja plugga lite sexualkunskap, hörs

Sitter hemma å myser med min äldsta lillebror med barnprogram på tvn. Idag är de en sån här "orkar inte-dag", så de blir pizza till lunch. Till å med Texas ligg bara på soffan å ta de lugnt idag, de är inte så varmt att man kan gå ut å sola, de blåser nå förbannat. Ikväll blir de säkert å följa Robin till Lövånger å hitta på nå bus som vanligt å imorrn far jag tillbaka till Vindeln tro ja. Ska låta bror spela på iPaden nu, hörs

Min dag har varit sjukt bra! Först gick ja, mamma å bröderna bus på promenad till Antons föräldrar där vi va social ett tag, å så fyll Jytte, Antons moster, år idag så vi for på kalas med massa gott fika hos henne, sen satt ja å mamma upp nå hus typ som ja kalla bröllopsstuga för kineser för framsidan, sen käka vi melon å glass i kinestältet, sen bada badtunna nu på kvällskvisten, hela familjen + Mats-Åke å Robin tordes int, haha feg skit. Imorrn ha ja ingen aning om va som händer, vi se va dagen ha att erbjuda helt enkelt! Hörs

Många är nog väldigt ointresserade om detta inlägg, hur en hund kan förändras så mycket på så kort tid. För mig betyder detta jättemycket, så ni som tar er tid att läsa, mycket kärlek till er! Släng gärna in nån kommentar också :-)

Den 7e augusti 2012 bestämde jag mig för att köpa en egen hundvalp för mina egna pengar. Jag kollade runt på alla möjliga hemsidor men fick absolut inte ta in en till hund i huset för farmor och farfar, hur mycket jag än tjatade varje dag fick jag inte under några omständigheter. Min låtsas morbror frågade mig en dag om jag ville köpa deras 5 månaders gamla valp "Lasse". Jag hade aldrig sett honom, aldrig hört talas om honom och visste inte vilken ras han var. Visste att jag inte skulle få honom så la inte ner så mycket intresse i början till att fråga cheferna där hemma så jag fortsatte fråga lite mer info om valpen. En chihuahua/kinesisk nakenhund blandning va han, rumsren, chipmärkt osv, tyckte de lät skit bra! Efter några dagar bestämde jag mig för att försiktigt fråga farmor och farfar, som såklart sa nej till en början, men när jag berättade att han va rumsren, liten och chipmärkt började dom tänka efter. Några dagar senare sa dom att om jag skulle betala honom själv och ta hand om honom varje dag skulle de gå bra. Min glädje var obeskrivlig. Tog 2 månader att få ihop hälften av pengarna han skulle kosta, farmor betalade andra halvan tills jag hade fått ihop de själv så skulle jag betala tillbaka till henne. Den dagen var jag som besatt, jag kutade till Konsum för att köpa valpfoder, halsband, koppel, hundben, matskålar, allt! Sen plingade de på dörren och de första jag ser är en liten hund, max 25 cm hög, springa förvirrad runt Jockes ben LIVRÄDD för våran "stora" Baby. När Jocke skulle fara blev "Lasse" livrädd, han sprang och gömde sig, sprang runt runt hela tiden och gnällde. Jag tänkte "helvetet, hur ska jag klara detta? Tänk om han är såhär hela tiden". Skulle gå ut och gå med honom för att han skulle få lära sig att jag är snäll, han kan vara trygg. Men han var rädd för alla bilar som körde förbi, rädd för brevlådor, skuggor, lyktstolpar, allt i naturen. Vi gick in på Blå, våran affär, där var han rädd för takfläkten. Han var i princip rädd för allt i hans omgivning. Han kissade och bajsade inne för att han var så nervös och stressad hela tiden. Jag ville inte han skulle heta Lasse så jag försökte tappert lära honom reagera på namnet "Texas". Till en början gick de ju som väntat inte alls, jag kallade honom Texas mer än vanligt och med alla kommentarer att jag var dum i huvudet som försökte döpa om en valp som hetat så i 3 månader runt omkring mig gick de inte bättre. Efter 2 dagar började han lyssna på båda namnen. Han hade heller aldrig gått i koppel, träffat andra hundar eller något sånt, han gömde sig i princip hela tiden. Efter några veckor blev han bättre men han var fortfarande rädd för våran andra hund, kunde hugga mot henne när hon kom för nära honom osv. Han var rädd för mina små syskon. Allt var knas, vad hade jag gett mig in på? Jag ville inte längre.

Idag, den 24e maj 2013 - han går fot i kopplet, han lyssnar lika bra utan koppel som med. Han älskar andra hundar och har träffat minst 20 nya hundkompisar och även blivit bra kompis med mammas herdehund (vit schäfer) Tea efter att dom hade träffats en gång. Han kan sitt, ligg, stanna, varsågod, "ta den" & nej. Han är, så gott som, helt rumsren nu, kan hända att de händer en olycka när han inte lyckats hålla sig hela natten. Han ÄLSKAR barn, han brukar lägga sig i min 6-åriga lillebrors knä och bara mysa. När han tycker att Baby är smutsig i ansiktet "tvättar" han henne. Han kan följa mig på stan och inte resa ragg mot andra, det enda är att han skäller mot hundar men aldrig ilsket. Han reagerar aldrig längre på namnet Lasse. Jag är stolt över honom och ångrar inte en sekund att jag köpte just honom. Vi har gått igenom jävulskap tillsammans i flera månader, men vi slutade aldrig kämpa, och idag är han min och mina syskons drömhund!

Sitter på bussen påväg till stan för att va med min fina vän Niki. Vart hos mami hela helgen å va med Robin fredagen å igår. I fredags tävlade syrran i Vännäs (hoppning), men på framhoppningen hoppadehan stort och hon föll av och knogarna typ försvann? Så hon for in på akuten och de blev ingen tävling, stackarn! Har vart jätte dålig att uppdatera här å de ber jag så hemskt om ursäkt för! Ska bättra mig nu när jag fått tillbaka iPaden. Ni stadsbor som läser detta inlägg kan ju smsa mig 073-8363219 å träffas, ha typ inga nummer kvar så klantig som ja är!